karolinberg

Imorgon är det slut, det är över. Imorgon är dagen då vi splitras. Inte föralltid hoppas jag, för om 25år är det klassträff så ni får bannemig pallra er dit då! Det är flera som har gråtit men mina tårar har inte kommit än. Men det kan jag lova er, imorgon mina vänner kommer dom. Tårarna som skulle kunnat komma tidigare i veckan, nu låter det här kanske som jordens undergång, men det är nästan så. Förstår ni? Efter dessa tre år vi haft tillsammans, världens bästa 9D kommer vi nu splittras. Jag har här brevid mig en film från sjuan, jag har minst kollat på den fem gånger, och jag fick den igår. Den underbara klassen 7D. Men skolavslutningen är inte allt, det är inte det riktiga slutet. Vi kommer sammlas hemma hos Amanda och äta tacos imorgon kväll. Den sista måltiden, men jag vet att vi har flera starka band, ett populärt ställe kallat internet och närheten. Vi kommer inte glömma varandra i första taget, men allt är typ sorgligt just nu, men det borde väl egentligen vara som det var i trean då man skulle komma till en annan skola, man skulle splitras än en gång, och slås ihop slumpvis. Som i sexan när man stod där på scenen och sjöng den egna låten man setat och grubblat med i flera veckor, och när man sedan, för mitt fall kvar på samma skola, blev splittrade och ihop parade igen, fast nu med flera skolor. Då i den stunden 7D bildades, men det är inte samma sak, det här är något speciellt. Man har på något vis lärt känna varandra mer, men även blivit bättre vänner med dom man gick på mellanstadiet med, men vissa har även försämmrats, men de övergångarna har man haft kvar sina vänner, dom har hamnat på samma skola, i samma korridor, vi har delat raster, lunchar, friluftsdagar ja nästan allt utom lektionerna. Högstadiet är en speciell tid, och jag råder dig som är kvar där än, ta vara på tiden. För åren går lika fort som en blixt, som har tänt eld på en hel skog, gör vad du kan för att leva livet där du är just nu, för allt är inte förevigt, lev för fan! Men jag är även säker på att det blir samma visa sen om tre år när vi tar studenten, vi skiljs än en gång. Men den här gången kan man tänka, bara 22 år kvar till klass träffen, med klass 9D! Eller så sörjer man då också och undrar varför inte någon jävel har fixat klassträff till då med. Men jag kommer i alla fall verkligen njuta av sista dagen imorgon och verkligen visa en bra sida, för vem vill komma ihåg mig som "tjejen som grät floder, du vet"? Inte mitt samvete iaf, men jag tror världen, sverige, dalarna, ludvika inte är gjorda för att behålla alla vänner, de vänner man kommer träffa är de som är menade för att man ska hålla vänskapen vid liv, för tänk om du skulle vara kompis med de du gick på dagis med än, du har alla från låg-, mellan- och högstadiet kvar och jag menar, medelåldern är väl omkring 80? om man nu inte har oturen att dö tidigare, vad jag nog egentligen vill säga är att de vänner man har nu kommer nog omkring 30% vara kvar om sisådär 65år. Men det är viktigt att kunna se tillbaka på det förflutna med ett leende, och om du har chansen gör det ofta, men kom verkligen ihåg att leva i nuet också, även om det skulle kännas botten, finns det miljoner med barn som drömmer om just ditt liv, ett liv med kärlek, mat och tak över huvudet. Att bara tänka sig att ha tillgång till en dator är nog en av väldigt många barns drömmar. Kom ihåg det! Det finns de som har det bra, andra dåligt, tredje dåligare men fjärde skit bra. Jag kommer sakna kyrkskolan så grymmt mycket, helt obeskrivligt. Men jag vet att jag alltid kommer se tillbaka med ett leende på mina läppar.

Så för att visa en otrogligt kul, minnesvärd händelse ska jag visa er den här videon, ja kolla och njut! :)

PussKram Karolin