Vad är rätt och vad är fel, var går egentligen gränsen?
Jag blir så arg på alla vuxna som tror de vet ngt! Jag kollar på uppdraggranskning och våldtäcktsfallet med "linnea" och"jennifer" och blir arg på alla vuxna som tror saker om "oskar" . Men man är inte samma person hemma som i skolan, att dom står på hans sida bara för att han är en snäll, social person.
Och bara det han gjorde på skolavslutningen är ju lite misstänksamt jag menar ofta man skulle vilja ge alla klasskompisar en blomma, efter att man blivit dömd för våldtäkt, det måste vara endast för att verka snäll, för de vuxnas reaktion på det hela är ju: "En så snäll pojke kan inte ha våldtagit en flicka, och sedan komma och köpt blommor till alla klasskompisar som var i kyrkan till skolavslutningen. Det är bara så omtänksamt bara en mogen pojke skulle kuna göra något sådant!"
Vaför skulle inte"Linnea" kunna tala sanning? Det här är sådant som förstör för oss att våga polisanmäla saker, att alla ställer sig emot en, att kompisarna sviker, de som var hennes "vänner" vände sig mot henne och stälde sig på hans sida. Att hans mamma startade en grupp på internet mot henne var inte särskillt snällt, jag menar skulle du vilja att din mamma dyrkar folk som skulle gå fram och döda någon som du våldtagit, även om du inte skulle gjort det är det elakt mot den utsatte.
Det enda man får höra i skolan/på internet osv. är att man ska våga gå till polisen om det skulle hända någonting, man ska våga tala om för någon, man ska våga säga sanningen, man ska våga stå för vad man gör, för sanningen kommer alltid fram. Ja precis, han är dömd för två våldtäkter men fortfarande finns det folk som inte tror tjejerna. Det är så sjukt, visst jag vet inte heller om det är rätt, men "oskar" erkände för polisen och det finns bandat men ändå tror dom honom inte! Dom tror han är oskyldig, och det gör mig arg. Alla vet att man har olika sätt att betesig på beroende på var man befinner sig, skulle du behandla kungen som din egna bror/syster? skulle du slå din bästa kompis? skulle du vara uppkäftig och oförskämd som du kanske skulle vara mot en lärare du avskyr mot dina far eller mor föräldrar? nej trodde väll det!
PussKram Karolin
